Så bemästrar du kallpratet på jobbet

Du är tillbaka på jobbet efter en längre period av distansarbete eller semester och står på måndagsmorgonen i hissen bredvid en kollega. Ni får ur er varsitt fumligt ”hej” innan ni fäster blicken mot hissdörrarna. Lite senare vid kaffeautomaten uppstår en ny situation av generande tystnad med en annan arbetskamrat. Polletten trillar ner; du har glömt hur man kallpratar – en inte helt oviktig aktivitet enligt Simon Magnusson, samtalsforskare och lektor vid Södertörns högskola.

– Kallprat är en social ritual som bygger relationer och smörjer de sociala hjulen. Det har man kunnat visa i ganska mycket forskning. Vill man få ut något mer av sina relationer på arbetsplatsen tror jag att det är väldigt viktigt att behärska kallpratet.

Vad är kallprat?

–  Egentligen kan man fråga sig: Vad är inte kallprat? Kanske skulle det på en arbetsplats vara rent uppgiftsorienterade samtal. Men mellan dessa kallpratar vi som ett sätt att nätverka, skapa kollegialitet och visa att vi är intresserade av andra.

Slår man upp kallprat i Svenska Akademiens ordbok beskrivs det som ”prat om likgiltiga, betydelselösa saker (som man inte har något djupare intresse för)”, och ”prat om ditt och datt”. Den äldsta referensen är ett utdrag från ett brev av författaren Fredrika Bremer från 1837. Där skriver hon: ”litet muntert kallprat lifvade upp mig”.

–  Där förekommer ordet i en positiv konnotation, konstaterar Simon Magnusson.

–  Kallprat kan låta som något ytligt och forcerat men jag skulle säga att det är något av det varmaste du kan göra; du visar att du ser en kollega utöver dennes rent yrkesmässiga funktion. Egentligen är kallprat något vi hela tiden ägnar oss åt, även om det kommer mer naturligt för vissa.

Måhända var Fredrika Bremer extrovert. För introverta personer, däribland retorikexperten Elaine Eksvärd, kan kallprat vara långt ifrån njutningsfullt.

–  Jag tycker att det är helvetet på jorden. Blir jag bjuden på mingel tackar jag nästan alltid nej och om jag går på en biopremiär gömmer jag mig bakom min tioåriga, extroverta son. Mitt problem är att jag skrämmer bort folk; jag delar med mig av för mycket privata angelägenheter direkt. Det ska man inte göra.

Varför inte?

–  Man ska undvika att kidnappa folk känslomässigt. Om en kollega frågar dig hur du mår, svara inte att du känner dig lite nedstämd för att du kanske har fått herpes. Då sätter du personen i en känslomässig ansvarssits. Ett tips är att aldrig ta upp saker som endast ens närmaste krets – alternativt ens psykolog eller för den del gynekolog – bör ta del av.

Hennes råd till introverta, som inte gillar att hamna i fokus, är att få den man konverserar med att prata mer än man själv gör. Målet med kallpratet ska vara att kasta ljus på den andra personen.

–  Ironin i det hela är att personen då kommer att dra slutsatsen att du är en utmärkt konversatör. Ofta räcker det med att upprepa ett ord i personens mening. Om någon säger: ”Jag var i London i helgen” kan du svara: ”London?”.

Elaine Eksvärd menar att anledningen till att många introverta tycker att kallprat är svårt, är att de helst bara öppnar munnen om de har något viktigt att säga. Därtill blir de i regel, till skillnad från många andra, inte obekväma av tystnad. Om man är introvert och upplever att man har kollegor som känner att de måste ta ansvar för snacket i fikarummet, kan det enligt henne vara klokt att förekomma onödigt babbel genom att säga något i stil med: ”Vet du, känn dig aldrig obekväm med tystnad när jag är med – jag tycker att det är jätteskönt.”.

–  En tredjedel av Sveriges befolkning beräknas vara introverta men tvingas ofta till saker som de inte är bekväma med, i synnerhet på arbetsplatsen.

Vad händer om man helt struntar i att kallprata med kollegorna på jobbet? 

–  Om du är introvert kan du behöva skapa en fonetisk bubbla för att må bra, exempelvis genom att ha hörlurar i öronen. Men går du till kaffeautomaten med airpods kan du misstas för arrogant. Då kan det återigen vara bra att förekomma: ”Jag är inte arrogant eller enstöring, jag är introvert och jobbar gärna i min egen ljudbubbla. Men det är bara att ta mig på axeln om du vill säga något.”.

Så man ska inte härda ut och låtsas att man gillar kallprat?

–  Nej, då blir det en social tvångsdräkt. Och inte bara det, det blir ett energidränage. Vi är överlag bra på att kolla batteritiden på våra mobiler, men vi borde ta hänsyn till samma batteritid när det gäller oss själva. Om du utsätter dig för situationer som tar energi – exempelvis en massa kallprat – kommer du inte att ha ork att leverera det du är anställd för att göra. Dessutom kommer du inte att ha energi kvar till dem och det du älskar efter jobbet.

Simon Magnusson ser dock en viss risk med att gå runt på arbetsplatsen med hörlurar i öronen. Förutom att man kan uppfattas som asocial blir det ett sätt att främja sig från personerna omkring sig.

–  Vi lever allt mer singulärt där allt fler sitter och tittar ner i sina telefoner. Jag vet till och med folk som har på sig hörlurar trots att de inte lyssnar på något. Det blir ett sätt att bygga en barriär och slippa ansvaret gentemot sin medmänniska. Kallprat används för att visa att vi ser varandra – att uppmärksamma varandras existens.

För de som tycker att det är knepigt med kallprat på jobbet – men som ändå vill försöka – tycker Simon Magnusson att man ska lägga sig på en lätt nivå. Han tror på att hålla sig till ämnen som är allmänmänskliga.

–  Vädret är en sådan universell sak som alla kan prata om. Men även kaffemaskiner som är värdelösa, lite skitsnack om chefen eller den stundande firmafesten. Det centrala är att hitta en gemensam nämnare.

Han drar en parallell till en studie från 90-talet av den tyske sociologen Jörg R. Bergmann. Den visar hur människor kan använda händelser i omgivningen som en katalysator till att inleda ett samtal. Simon Magnusson ger ett exempel: två kollegor står i ett rum på arbetsplatsen samtidigt som det plötsligt börjar snöa, en fågel flyger in genom fönstret eller kaffemaskinen svämmar över.

–  Plötsligt uppstår ett oerhört bra tillfälle till kallprat. Du står axel mot axel med någon och ni blir bägge vittnen till det som sker. Det gör att ni där i stunden hamnar på samma nivå och har ett gemensamt fokus. Sådana händelser är det bra att vara lyhörd inför om man behöver hjälp på traven med att inleda ett samtal.