Ett år med metoo

I dagarna är det ett år sedan metoo exploderade.

I dagarna är det ett år sedan metoo exploderade. "Det var ett vrål som fick oss att prata om sådant som vi inte har för vana att prata om. Men nu gäller det att gå från ord till handling", säger Emmy Lilliehorn som är en av samordnarna av de svenska metoo-uppropen.

Under hashtagen metoo på sociala medier har kvinnor runt om i världen vittnat om återkommande kränkningar och sexuella trakasserier. Kända och okända män har pekats ut som förövare. Några har även dömts.

I Sverige har det tagits initiativ till åtminstone 65 metoo-upprop inom en rad olika branscher och områden.

För att ta reda på vilken effekt metoo hittills haft på arbetslivet har Jusektidningen Karriär via enkäter frågat cirka 100 offentliga och privata arbetsgivare hur de har påverkats.

68 har valt att helt eller delvis svara på frågorna.

• 19, det vill säga 28 procent, anser att metoo har påverkat deras sätt att arbeta med frågor kring sexuella trakasserier och kränkningar.

• 7 uppger att de har fått in fler anmälningar/rapporter gällande sexuella trakasserier under det senaste året jämfört med året innan. Dock handlar det i allmänhet om mycket få fall.

• Ytterst få fall har polisanmälts.

I september ställde Jusek frågan hur uppropen kring metoo påverkat medlemmarnas arbetsplatser. Enkäten gick ut till samtliga kommunikatörer och ett slumpmässigt urval av juristerna. Av kommunikatörer som svarade ansåg 30 procent att rörelsen påverkat positivt. Bland juristerna var motsvarande andel 33 procent. 

– Sexuella trakasserier och kränkande sär­behandling var ingen ny fråga som plötsligt kom upp under hösten 2017. Den har funnits länge på vår agenda. Men jag tror att de flesta fackliga organisationer blev både förfärade och tagna på sängen över omfattningen, säger Sofia Hylander som är opinionsbildare på Jusek.

– Trygga arbetsplatser som är fria från trakasserier är ett arbetsgivaransvar. Där är lagstiftningen glasklar. Det handlar alltså inte bara om att utreda misstänkta trakasserier, utan också om att arbeta förebyggande så att exempelvis trakasserier inte uppkommer.

Vad kan ni göra från fackets sida?

– Vi kan jobba stenhårt med opinionsbildning, skriva debattartiklar och informera våra medlemmar om deras rättigheter och liknande. Men verklig förändring kan bara ske om diskussionen om trakasserier och kränkande särbehandling förs ute på de enskilda arbetsplatserna. Jag hoppas att metoo har gjort det mer okej att prata om sådana här saker. Tidigare har det funnits en enorm tystnadskultur.

Många arbetsgivare, både privata och offentliga, följer inte basala regelverk när det gäller rutiner och riktlinjer för att förhindra trakasserier och repressalier, konstaterade Diskrimineringsombudsmannen nyligen efter att ha granskat samtliga kommuner och landsting. I undersökningen ingick även 36 arbetsgivare inom media, kultur och juridik.

Det som framför allt brister är rutiner och riktlinjer för att motverka repressalier.

– Repressalieförbudet är helt avgörande för att människor ska våga anmäla och stå upp för sina rättigheter när det exempelvis gäller sexuella eller andra trakasserier, säger Peter Wråke som är chef för rättsenheten arbetsliv på DO.

Som ett resultat av metoo tillsatte den dåvarande regeringen strax före valet en utredning som ska ta fram förslag på hur tillsynen över diskrimineringslagen kan bli mer effektiv. Det aviserades också om skarpare sanktioner mot de arbetsgivare som inte följer lagstiftningen när det gäller diskriminering och trakasserier.

Enligt Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljöundersökning, som presenterades för några veckor sedan, utsattes i fjol ungefär en procent av männen och fyra procent av kvinnorna för sexuella trakasserier av chefer eller arbetskamrater.

Andelen utsatta var störst bland unga kvinnor (16–29 år): cirka tio procent.

Räknar man även med andra personer än arbetskamrater och chefer, till exempel kunder eller patienter, utsattes cirka var tredje ung kvinna för sexuella trakasserier på jobbet under 2017.

Undersökningen visar också att det är dubbelt så vanligt att personer med tidsbegränsade anställningar utsätts för sexuella trakasserier jämfört med personer med fasta anställningar.

– Självklart finns det en koppling mellan osäkra anställningar och att vara utsatt för orättvisor på sin arbetsplats. Unga kvinnor med osäkra anställningar är extra utsatta. Det ser vi i princip i alla metoo-uppropen. Jag vet också exempel på yngre människor som fått lämna sitt jobb för att de har klagat. Nu gäller det att gå från ord till handling för att skapa bestående strukturella förändringar, inte minst i arbetslivet. Sexuella trakasserier är en fråga om makt och det tar sig uttryck bland annat i anställningsförhållanden, säger Emmy Lilliehorn som är en av samordnarna av de svenska bransch- och områdesspecifika metoo-uppropen.

– Metoo har gjort att vi börjat prata om sådant som vi inte har varit vana vid att prata om. Vi har brutit en tystnadskultur. Kvinnor har i stor omfattning visat stöd och solidaritet med varandra. Jag är övertygad om att det kommer att få långvariga konsekvenser.


Läs också:
Forskaren: Ställ högre krav vid upphandling
Mycket snack men liten verkstad
Telejätten införde nolltolerans-klausul
"Jämställdhet är en konkurrensfördel"