Lagens man i Svenska Akademien

Under krisen i Svenska Akademien kallades justitierådet Eric M Runesson in för att medla. Nu har han valts in i akademien och tillträder officiellt den 20 december.

Foto: Pressbild


Varför tackade du ja?

– Att ha verkat som medlare med akademien har lärt mig en del. Jag tror att det är bra att kunna använda den kunskapen direkt vid bordet. Men det finns ytterligare en aspekt: Jurister har ett speciellt perspektiv på språket. Det ska inte var suggestivt, mångtydigt eller måla fram bilder utan kännetecknas av klarhet. I akademiens stadgar står att den främsta uppgiften är att värna språkets renhet, styrka och klarhet. Då är det ganska naturligt med en företrädare som har juristens perspektiv.

Hur ser du på din roll i akademien?

– Jag är en person som har juristens perspektiv på språket. Jag tar också med mig 30 års erfarenhet som praktiker och processadvokat. Som praktiker lär man sig att lägga fram saker utan att det blir onödigt polariserande. Det är en utgångspunkt. Man är en problemlösare.

Det har sagts att det behövs en jurist i akademien. Men skulle inte akademien kunna ta in externa juridiska rådgivare?

– Jo, det var ett övervägande jag gjorde. Men för att kunna göra det krävs att man som ledamot vet när det är dags att ta in externa rådgivare. Det är svårt i en komplex juridisk miljö. Jag ska inte vara akademiens interna advokat, men jag kan kanske upptäcka när vi är på väg in i problemområden.

Är det något särskilt du har ombetts bidra med?

– Att ge stadgarna, som är från 1786, en samtida tolkning för att kunna sätta in dem i den rättsordning som gäller i dag.

Vad är viktigast för akademien just nu?

– Två saker. Det första är att säkerställa att akademien har en förmåga att efterleva sitt eget regelverk. Det andra att akademien hittar bra former för ökad öppenhet och transparens. Så att allmänheten förstår vad akademien jobbar med.

Nu tar du över stol nummer 1 ”som under nittonhundratalet av hävd har kommit att upptas av jurister” som det står på akademiens webbplats. Hur viktigt är det med traditioner?

– För mig spelar tradition roll, men det får inte bli ett självändamål. Det ska finnas både tradition och förnyelse. Det är är ungefär som med ett julbord. Det blir tråkigt med bara blodkorv. Då får man smyga in löjrom också. Tradition bidrar till en historisk förankring och det gör väl inget om några spelare i samhället också är bärare av ett långt kulturarv.

Svenska akademien var ju fram till krisen mest känd för att den delar ut Nobelpriset i litteratur. När får du själv tid att läsa?

– Jag läser lite varje dag. Jag försöker att få min dos skönlitteratur.

Vad läser du då?

– Det är blandat. Jag blev nyfiken på Jila Mossaed som också valts in i akademien och har läst hennes spännande dikter. Annars blir det mest berättande skönlitteratur.

Vad har du för favoritförfattare?

– Jag kan inte säga att jag har någon. Jag läser så många och de blir favoriter medan jag läser. Senast läste jag Per Wästbergs Anders Sparrmans resa. Det var en fantastisk bok och läsupplevelse.

Det blev inget Nobelpris i litteratur i år. Blir det något nästa år?

– Det räknar jag med. Det får vi tro.