”Jag slutar inte jobba förrän jag somnat”

Jobbet pågår varje vaken timme. Samtidigt blir det allt svårare att armbåga sig fram i vårt tätnande medielandskap. Men jobbet för Moderaternas presschefer tar inte slut med valrörelsen.

Ulf Kristersson flankerad av Niklas Gillström och Cherine Khalil under ett möte med pressen på Medborgarplatsen i Stockholm.

Ulf Kristersson flankerad av Niklas Gillström och Cherine Khalil under ett möte med pressen på Medborgarplatsen i Stockholm.



Valet är över för den här gången. I skrivande stund är det ännu oklart vilka som kommer att bilda regering. Men en sak är ändå säker, menar Moderaternas biträdande presschef Niklas Gillström när vi träffas mitt under pågående valrörelse, situationen är garanterat exceptionell för samtliga partier.

– Vanligtvis är det partiet vars valresultat sticker ut som har fortsatt hög arbetsbelastning. När vi bildade regering 2006 var till exempel Socialdemokraterna helt ointressanta de första veckorna i oktober, och hade det därmed lite lugnare. Men i år behöver alla stå på tå redan dagen efter valet. För ingen vet hur blockpolitiken kommer att se ut. För oss på pressavdelningen innebär det att hantera media om framför allt de organisatoriska frågorna – alltså vem som kommer överens med vem. 

Han befinner sig i Moderaternas pressrum i centrala Stockholm. Bakom honom tornar en blå fond med budskapet ”Nu tar vi tag i Sverige” och bredvid honom står partiets presschef Cherine Khalil, som är mitt uppe i ett telefonsamtal om någon debatt. Valrörelsen är i full gång och dagen har präglats av en smärre kris – på grund av den moderata riksdagsledamoten Hanif Balis satiriska krigsförklaring mot DN på Twitter. 

– Vid sådana här tillfällen ökar arbetsbördan absolut. Men det värsta är att fokus landar på annat än det vi själva vill prata om, säger Niklas. 

Krishantering är inte den värsta utmaningen som pressekreterare inom ett politiskt parti, menar duon. Det är snarare att nå fram med sin agenda. 

– Medielogiken har till viss del ändrats i dag. Tidigare följde dagarna ett tydligt mönster. Om vi till exempel publicerade en debattartikel i DN på morgonen, så visste vi att vi per automatik hade TT och Ekot i luren strax efteråt. Senare på dagen kom SVT och TV4. Och då hade man i princip ägt den dagens mediecykel, säger Cherine efter att hon avslutat sitt telefonsamtal. 

Hon fortsätter:

– I dag måste vi tänka helt nytt för att vara proaktiva, och kanske leverera flera nyheter under en dag, samt bemöta en större mängd medier. Mediebruset är vår största utmaning. 

Om mediebruset ligger på första plats, så är arbetsbelastningen en stark tvåa. 

– Och det har ju en hel del med den där att göra, säger Niklas och pekar på sin mobil. 

– Journalister hör av sig på Twitter, Facebook och sms. Under valrörelsen är det inte helt ovanligt att kvällstidningar ringer sent på kvällen. Mest stressfyllt är det när man går hem och inte längre har medarbetarna vid sin sida. 

För jobbet under valrörelsen pågår varje vaken sekund. Bokstavligt talat. 

– Jag slutar inte jobba förrän jag somnat. Och ofta blir jag väckt av att något händer. Vi är en del av motorn i maskineriet vilket innebär att vi alltid måste vara tillgängliga. Jag har två barn dessutom, ett och fem år gamla, och då måste ens omgivning vara med på tåget. Men det är fortfarande ingen uppoffring för oss eftersom vi tror så starkt på vår politik, säger Cherine.

Är det värt det?

– Mja … säger Niklas, varpå Cherine brister ut i skratt och svarar:

– Ibland. Skämt åsido: alltid!