Tempen på opinionen

Valrörelse. Opinionsundersökningarna fyller medierna, både traditionella och sociala. Men samtidigt blir det allt svårare att få människor att dela med sig av sina åsikter. Så, vad säger undersökningarna egentligen? Hur ska man tyda dem? Jusektidningen Karriär fördjupar sig i snårig statistik och svaga slutsatser.

Som man frågar får man svar. Ett uttryck som inte nog kan understrykas när det gäller opinionsmätningar. Att göra en undersökning som faktiskt visar vad opinionen säger är en konst som långt ifrån alla som känner sig kallade behärskar. Antalet mätningar växer och så gör även sätten att mäta. Men det finns som bekant vissa grundfaktorer när det kommer till att göra en rättvisande opinionsmätning. 

– Det är viktigt att titta på hur en undersökning är gjord; hur många som svarat, om det är ett slumpmässigt urval eller en självrekryterad panel via en viss sajt, konstaterar Ulrika Andersson som är docent, forskare och verksamhetsledare vid SOM-institutet, en oberoende opinions- och undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet.

En annan grundfaktor är hur frågorna ställs:

– Det är inte samma sak att fråga ”vilket parti tycker du bäst om i dag?” som ”vilket parti skulle du rösta på i dag?”. Man kan stödrösta på partier för att de inte ska åka ur riksdagen.

I opinionsinstitutet Novus senaste väljarbarometer tillfrågades 9 400 personer, varav 4 600 svarade, berättar vd:n Torbjörn Sjöström. 

I undersökningen har de utgått från de röstberättigade i befolkningsregistret och slumpat fram personer som de ringer. Svarar ingen skickar de ett sms med en länk att svara på.

– 89 procent har ett telefonnummer registrerat. De övriga skickar vi vykort till, säger han och tillägger att de sedan i februari förutom svenska, använder språken engelska, arabiska, serbokroatiska och kurdiska.

När datan är inhämtad viktar man svaren utifrån demografiska förhållanden för att se till att alla åldrar, delar av landet och båda könen blir korrekt representerade.

Men det har blivit svårare för undersökningsinstituten att få folk att svara på frågorna. Misstro, rädsla för åsiktsregistrering, allmän trötthet på undersökningar eller bara ovilja att berätta vad man tycker är några förklaringar. 

Många ungdomar svarar därtill enbart i telefon på nummer de känner igen. Det gör traditionella undersökningar allt dyrare. Ibland struntar man därför i slumpen och använder i stället självrekryterade paneler, det vill säga bjuder in människor som självmant vill delta.

– Det är ett otyg, tycker Torbjörn Sjöström om paneler där man ofta endast behöver registrera en e-postadress, vilket öppnar fältet fritt för aktivister som dessutom kan använda mejlrobotar för att påverka resultatet.

Det är dyrt med statistiskt säkerställda undersökningar och kunderna har ibland svårt att betala, men en del av kostnaden tar Novus ”på sitt PR-konto”:

– Vi har inte råd att göra dåliga undersökningar när vi faktiskt får ett facit på vårt arbete i form av ett valresultat. Det är vår chans att bevisa att det funkar, säger han.  

Ulrika Andersson på SOM-institutet är inte lika kategoriskt negativ till just självrekryterade paneler. Hon ser mer till helheten i metoden.

– Det behöver inte vara fel. Det beror på hur man samlar in data och jobbar med panelerna, konstaterar hon.

Ett större problem är däremot hur såväl resultat som metod redovisas för läsarna: hur är frågan ställd, till vem, hur många har svarat, hur lång är mätperioden, och – viktigast  – ligger förändringar inom felmarginalen?

– Om inte det redovisas tycker jag att man ska fråga sig varför man alls ska rapportera om det. Man kan gott vara lite mer återhållsam med att rapportera exakta procentsatser och titta mer på de generella tendenserna, säger Ulrika Andersson. 

Att tolkningen av resultaten är ett problem håller Torbjörn Sjöström på Novus med om: 

– Man måste förstå att en undersökning visar ett nuläge, inte vad som kommer att hända – även om många vill dra ut tangenten i den riktningen. Vi måste lära medierna att tolka siffrorna. 

I dag läses opinionsundersökningar för bokstavligt och detaljerat, tycker de. En del ser det rent av som ett resultat i förskott. Torbjörn Sjöström tar Brexit-omröstningen som exempel:

– Om opinionen är 52/48 till stanna-sidan betyder det inte att stanna-sidan leder. Det betyder att det är väldigt jämnt och ett osäkert läge. Både opinionsinstitut och journalister har ett ansvar att förklara komplexiteten bättre.

Läs mer:
Media väljer bort siffror som missar målet
Brit Stakston: "Det har blivit lätt att engagera sig"