"Politik är en bedömningssport"

Höstens val är rörigare än någonsin. Som politisk kommentator ska statsvetaren och forskaren Jenny Madestam inte bara hålla stenkoll på läget, utan även på ett begripligt sätt förmedla det till oss andra – ofta utan betänketid. En uppgift som ter sig svårare än tidigare.

Statsvetaren och forskaren Jenny Madestam disputerade år 2009 vid Stockholms universitet med doktorsavhandlingen En kompispappa och en ytlig djuping. Partieliters ambivalenta partiledarideal. I sin forskning har hon fokuserat på politiskt ledarskap och partiledarskap, och frågor som hur den ideala ledaren ser ut – och vem som blir politisk ledare och hur. 

I dag ägnar hon sin tid åt forskning och undervisning i svensk statsförvaltning. Hon är även valexpert och krönikör för Expressen samt föreläser på allt från ABF-möten till större konferenser. Hemma går de politiska diskussionerna varma vid köksbordet om kvällarna. 

– Jag är osäker på var jag står själv politiskt. Naturligtvis vet jag åt vilket håll jag lutar, men jag vet inte i dag vilket parti jag kommer att rösta på. 

Att vara politiskt påläst gör nämligen inte automatiskt valet lättare.

– Ju mer man kan om något, desto mer ser man att det inte är svartvitt. Jag är dessutom agnostiker och har ingen övertygelse, utan omprövar hela tiden allting, säger hon och skrattar.

En gissning är att hon inte är ensam om att vara osäker inför höstens val. 

Enligt Jenny Madestam kommer det den här gången bli svårare än tidigare för väljarna. 

– Det är ett lätt val för SD-anhängare som är missnöjda, men för S-väljarna – som varit många – är det svårt. Många känner inte igen sig och vet inte vad de ska rösta på i stället. Detsamma gäller liberala väljare som tidigare röstat på Folkpartiet, men inte tycker att Liberalerna är tillräckligt socialliberala. Det kommer att bli ett klurigt val.

Det stora intresset för politik fick Jenny Madestam med sig hemifrån. 

– Jag är uppvuxen i ett samhällsintresserat hem, mina föräldrar var politiskt intresserade och aktiva; pappa jobbade på Regeringskansliet, mamma jobbade socialt. Redan på lågstadiet var jag jätteintresserad av politik. 

Ändå utbildade hon sig först till undersköterska – mest som en revolt mot pappa.

– Jag läste vårdlinjen till min pappas stora förtret, men insåg själv att det inte var för mig. Så jag läste in natur på Komvux och pluggade sedan statistik och sociologi. När vi läste om politik och välfärdsstaten började jag hitta hem.

Hon brinner fortfarande för statsvetenskap. Men det är politikerna själva – inte sakfrågorna – hon forskar om.

– Jag är notoriskt intresserad av personer i politiken, men inte av sakinnehållet. Jag stänger av vad de säger, det låter ju oftast ganska lika, säger hon med ett skratt.

Det hon fokuserar på är i stället personerna som framför budskapet, hur de gör det, vad de står för. Senaste boken Hur blir man vald? Om partiledarskiften i tre svenska partier, avhandlar just hur partierna rekryterar sina ledare och vad som krävs för att ta sig till partiets topp. 

Jenny Madestam brinner för människor, och för att förstå dem såväl som att hjälpa dem att förstå omvärlden. Att väcka intresse, reda ut och förklara. 

Det finns mycket att förklara i svensk politik just nu. Hela den politiska retoriken har förändrats radikalt, sett till hur den har brukat se ut. Partierna och deras maktförhållanden har skakats om.

– Vi befinner oss i en enorm brytningstid. Vi har gått från ett fokus på vård, skola, omsorg och sysselsättning, till ett fokus på migration, integration och lag och ordning. Det är ett skifte som gör att de etablerade partierna har lite svårt att navigera, säger Jenny Madestam.

Nästan allt kan hända den 9 september. Förhoppningsvis får det ännu fler svenskar att gå och rösta. 

– Det är väldigt positivt för demokratin och valdeltagandet. Man tänker att ”min röst kanske spelar roll”. Vi har haft ett ökat valdeltagande de senaste tre valen på grund av att det varit jämt mellan blocken. Senast röstade 82 procent av svenskarna.

Det gör SD:s inträde på den politiska arenan paradoxalt, menar hon. 

– Partiet har fungerat vitaliserande för demokratin, vilket är intressant då deras politik står i strid med våra demokratiska värderingar. Många röstar för eller emot SD.

Jenny Madestam jämför partiets framgångar med Donald Trumps. 

– Det som tog Trump till makten i USA är samma fenomen som gjort SD så stora i Sverige: Det finns en grupp väljare som inte känner sig sedda av etablissemanget. De kanske inte primärt tycker illa om invandrare, utan har en känsla av att etablissemanget bara bryr sig om de mer bemedlade. Obama satsade på minoriteter, vilket innebar att den stora gruppen vita inte kände sig sedda och bara kokade. Den vita arbetarklassbefolkningen i USA fick en känsla av att de var en utsatt minoritet, och det blev Trump en förespråkare för. 

– Nu händer samma sak i Sverige: Många väljare känner sig väldigt långt från makten och att ingen lyssnar, de tänker rösta på SD fast de bor i ett område där det inte ens finns några invandrare. De lever ett vanligt Svensson-liv men känner sig åsidosatta, vilket skapar en polarisering mellan ”vi” och ”dem”, en trend som syns extremt i USA och Europa – och nu också här, påspätt av migrationsvågen 2015. 

Skillnaden mellan Sverige och många andra länder är dock att vi inte röstar på personer i samma utsträckning. Så hur viktig är då partiledaren för partiet?

– Partiledaren påverkar absolut inte mitt eget val, för mig handlar det om sakfrågor och ideologi – som tyvärr lyser med sin frånvaro i politiken. I den skandinaviska politiska kulturen är personerna nedtonade. Det är partiorganisationerna och deras sakfrågor som är viktiga.

– Ett exempel på detta är att Ebba Busch Thor har synts och hörts överallt, men KD lyfter inte ändå eftersom väljarna inte attraheras av partiets politik. I vårt system kryssar vi inte på personer i så stor utsträckning. De behöver inte vara röstmagneter, utan vi lägger mer vikt vid att de kan hålla ihop partiet. Men samtidigt leder de ju partiets idéutveckling, stakar ut politiken, håller i taktpinnen, bestämmer och framför budskapen och eventuellt ska de ju bli ministrar. 

Vad förväntar sig folk av en folkvald representant i dag?

– Pålitligheten väger tyngst i Sverige. En politiker ska stå över en själv moraliskt och etiskt, men samtidigt vara som folk är mest och förstå hur folk har det. Det är otroligt tufft; du jobbar konstant, ska vara inläst på allt och blir utsatt för hot och hat. Få orkar med uppdraget. Du och din familj granskas i minsta detalj – som när media blåste upp att Åsa Romsons båt var målad i färg som inte var miljövänlig. Många ser ner på politiker, men de måste börja uppvärdera de som tar på sig politiska uppdrag för de är otroligt utsatta. 

Är det svårt att få fram bra partiledare?

– Ja! Personen ska vara fläckfri, uttrycka sig enkelt och slagkraftigt, ha gjort en resa i partiet och vara kunnig inom en massa olika områden. Löfven är nog den sista partiledare vi kommer att se utan högre utbildning. Medialiseringen av politiken innebär att partiledarna blir allt mer strömlinjeformade. Dagens politiker är medietränade in i absurdum vilket också är ett bekymmer för då framstår inte budskapen som äkta och genuina.

Just otydliga budskap är något som kan förvirra, och det är Jenny Madestams jobb som kommentator att reda ut oklarheterna. Enligt henne är nyckeln till att göra politik begripligt att använda ett enkelt språk. 

– Personligen avskyr jag när saker kompliceras mer än vad de behöver, vilket inte är ovanligt inom akademin, men jag försöker själv att prata så enkelt det går. Man kan diskutera seriösa saker utan att använda komplicerade ord – det är en nyckel för att nå fram – och då får man med sig människor så att de lyssnar. Förstår man inte stänger man av. 

Nyckeln är att engagera lyssnarna.

– Jag vill göra människor intresserade och visa hur roligt det är med politik! Många i Sverige tror sig inte vara politiskt intresserade alls – men när man frågar om det märker man att de flesta har åsikter och är intresserade i allra högsta grad!

Hon medger att det kan vara en utmaning att kommentera politik och själv vara objektiv och neutral, men menar att uppdraget hade varit svårare om hon själv hade varit exempelvis en övertygad centerpartist. Visst har hon egna åsikter, men nu ligger fokus på det politiska spelet.

– Politik är mycket ”vem gör bäst ifrån sig i en duell”, det är en bedömningssport. Men visst är det svårt att vara oberoende och att direkt efter att något hänt ha en snabb analys klar. Medier vill ha svar direkt, innan man hunnit sätta sig in i frågan.

I framtiden hoppas Jenny Madestam själv kunna bidra mer i svensk politik: 

– Jag önskade att jag kunde hitta hem för jag vill engagera mig politiskt. Jag ser det som ett viktigt mål, en medborgarplikt. Det är ju lätt att sitta på läktaren och säga vem som gör bra ifrån sig … jag kanske ska bidra mer än att bara prata om det? Och i stället bli en av de jag pratar om? Jag borde det för att göra något bra för samhället!