När drevet går

Det har beskrivits som dagens dödsstraff, forna tiders kyrkliga skampåle och en jakt i samhällets tjänst. Den som utsatts för ett mediedrev känner av effekterna länge. "Ofta handlar det om att minimera skadan, man kan aldrig gå tillbaka till hur det var innan drevet", säger Jeanette Fors-Andrée, medierådgivare.

Plötsligt är medievärldens strålkastare riktade mot dig, telefonen ringer oavbrutet och du kan inte gå någonstans utan att förföljas av jaktlystna journalister. Många reagerar med panik, raderar känsliga dokument eller mejl och försöker att gömma sig.

– Men det är just där och då du måste stanna upp, tänka över nästa steg och analysera. Kanske visar det sig att du inte har gjort något misstag. Eller så har du det – och då gäller det att erkänna misstaget, ge dina bästa budskap och argument och visa på konkreta åtgärder för att vara trovärdig, säger medierådgivaren Jeanette Fors-Andrée.

Hon beskriver att den som utsätts för mediedrev eller medial granskning upplever det lite som att befinna sig i en torktumlare där alla andra står utanför och tittar på.

– De känner sig angripna, som att falla rakt ner i ett svart hål som aldrig tar slut. Jag har sett rädslan att förlora sitt anseende inför alla som betyder något. Familj. Släkt och vänner. Kollegor. Vissa förlorar jobbet. Karriärer förstörs. Självbilden stämmer inte överens med mediebilden. Den känslan går inte riktigt att beskriva i ord. Den gör fruktansvärda saker med den som utsätts.

I 14 år har Jeanette Fors-Andrée arbetat med förtroendekriser. Hon stöttar personer, företag och organisationer som står mitt i drevet.

– I större utsträckning än tidigare fungerar journalistiken som både åklagare och domare. Men domsluten fälls utan att bevis anses vara relevant. När drevet är som värst handlar det bara om skademinimering. Men du är i allmänhetens ögon redan dömd – och det är svårt att hitta tillbaka till hur det var innan drevet, säger Jeanette Fors-Andrée som tycker att medieklimatet har hårdnat de senaste åren. 

Fredrik Reinfeldt skriver i sin bok Halvvägs att han under sina åtta år som regeringschef drabbades av ett dussintals mediedrev och beskriver det som dagens dödsstraff. 

”Något händer med dig och det dödar något i din själ. Det är därför jag kallar det dödsstraff för du blir aldrig samma person efteråt. Det är min övertygelse”, säger han i en intervju med DI Weekend.

Efter #metoo, med en rad granskningar av både företag och personer i ledande position, är diskussionen om mediedrev mer aktuell än någonsin. Många forskare hävdar att dreven blir allt intensivare och att de har ökat kraftigt till antalet de senaste åren. Jeanette Fors-Andrée tror att det allt hårdare medieklimatet hänger ihop med mediekrisen.

– Mindre redaktioner, hårdare konkurrens, snabba publiceringar och jakten efter att vara först och konkurrera med sociala medier spär på drevmentaliteten. Mediekrisen och de alltmer brutala mediedreven är två sidor av samma mynt.

Hon har inget emot mediala granskningar. Tvärtom ser hon vikten av att de finns. Men det hon reagerar på och vänder sig mot är när dreven går från sakliga frågor till personliga påhopp.

Fler företag och organisationer är i dag mer medvetna om hur sköra och sårbara de är. Det har lett till att allt fler tar in stöd i förebyggande syfte.

– Man behöver någon som är brutalt ärlig och som inte tar hänsyn till internpolitik, säger Jeanette Fors-Andrée och förklarar att förutsättningen för att kunna förebygga är att personen eller ledningen har inställningen att gå till botten med eventuella problem som framkommer.

– Och du ska vara beredd att förklara och motivera beslut redan i morgon.  

Sedan handlar det om att medieträna medarbetarna och ledningen.

– Många mediedrev uppstår på grund av att de inte förstår den journalistiska dramaturgin och gör klassiska misstag.

När du väl är mitt uppe i ett mediedrev så är råden från Jeanette Fors-Andrée tydliga:

– Skapa så mycket kontroll som möjligt i en väldigt okontrollerad situation. Låt inte paniken eller rädslan för media diktera ditt agerande. Ge dig själv tid att göra en förutsättningslös analys, utan skygglappar och utan att hamna i den destruktiva försvarsställningen. Endast med en vettig analys i handen kan du berätta din story på ditt sätt, med dina egna ord, säger hon.

Man ska fråga sig vad journalisten har rätt i, analysera situationen från olika perspektiv och ta fram en strategi för hur den ska hanteras.

Och man ska absolut inte anklaga journalisten för häxjakt eller gå ut med varningar internt och förbjuda medarbetarna att prata med media, det kommer alltid fram och förvärrar krisen.

Christina Kans, ombudsman på Jusek, betonar arbetsgivarens ansvar när en anställd utsätts för mediedrev.

– Vi vill framhålla att man som arbetsgivare i en sådan situation bör sätta in ungefär samma åtgärder som om det varit arbetsgivaren själv som var utsatt, säger hon.

Ett viktigt led i hanteringen är att ha väl genomarbetade rutiner innan drevet slår till.  

– Det kan lätt bli kaosartat och därför är det bra om det finns rutiner som tagits fram redan innan. Sedan är det viktigt att arbetsgivaren är tydlig med att kritik mot åtgärder som någon vidtagit i sitt arbete ska riktas mot arbetsgivaren och inte mot den enskilde, att det så att säga är arbetsgivaren som ”frontar”. Som medlem kan man såklart alltid ta kontakt med det lokala facket för stöd också, men det viktigaste är ju att arbetsgivaren stöttar och inte lämnar den enskilde ensam, säger Christina Kans.

När politiker eller andra ledande personer hamnar i ett mediedrev är det inte ovanligt att det slutar med avgång eller uppsägning. I vissa fall kan det vara en lösning, i andra kan det tvärtom göra att krisen eskalserar, menar Jeanette Fors-Andrée. 

– I samband med #metoo har jag sett alldeles för många som offrats på grund av rädslan för mediedrev. Under tiden analysen pågår måste arbetsgivaren ha modet att säga ”Vi dömer ingen ohörd” och ”Vi dömer ingen baserat på rykten och generella berättelser”. Om anklagelserna kan bestyrkas ska arbetsgivaren agera. Då ska det finnas mekanismer för att stötta de som drabbats, säger hon och förklarar att systematiska avsked utan en vettig analys i handen både kan leda till att förtroendet för arbetsgivaren minskar – och till svårigheter att rekrytera. 

– De alltmer brutala mediedreven skapar en rädsla som hämmar utvecklingen, som strider mot allt som anses vara långsiktigt hållbart. Jag tror att vi på sikt, på grund av rädslan för media, kan få svårt att få förtroendevalda, kommunala chefer och andra roller i ledande positioner att ställa upp på spelreglerna, avslutar hon.