"Se misstag som något värdefullt"

Det är för mycket fokus på framgång och för lite på misstagens betydelse i organisationer. Det hävdar författaren Pontus Bodelsson, tidigare vd på bland annat HD-Sydsvenskan, som har valt att berätta om sina egna.

Foto: Åsa Siller


Författaren och föreläsaren Pontus Bodelsson lyfter upp sina egna misstag – och lärdomarna från dem – i boken Ledarskap för förändring – mina 79 bästa misstag (Roos & Tegner). Dessutom driver han påståendet att vi får ett bättre samhälle om vi vågar dela med oss av våra misstag.

Varför just 79 misstag?

– Det var faktiskt 128 från början, men förlaget tyckte att boken blev för tjock och ville att jag skulle fokusera på de allra viktigaste insikterna. Jag har sysslat med förändringsarbete som vd i 20 år och föreläser om misstag jag begått. Många lyssnar mer aktivt och har lättare att ta in insikter och lärdomar med hjälp av konkreta exempel som skiljer sig från den bild som exempelvis konsulter levererar. Det finns också en pedagogisk finess eftersom forskningsrön visar att det finns särskilda hjärnceller för att lära av misstag. Därför är det ett tacksamt sätt att sprida insikter.

Varför ska misstag lyftas fram som något bra?

– Ska man göra en förändring eller skapa något nytt måste man se misstag som något värdefullt. Det är en oundviklig konsekvens av att skapa nytt och kan till och med sammanfattas i en formel: misstag + lärdom = framgång.

Hur står det till med förmågan att ta till sig av formeln?

– Det är förstås olika, men fläckfria framgångssagor är jag både trött och allergisk emot. De är inte trovärdiga eftersom bakom varje framgång ligger en mängd insikter som är sprungna ur misstag.

Även om alla misslyckas ibland pratar många mycket hellre om framgångar. Varför saknas balansen?

– Jag brukar jämföra med mig själv som ung ledare för mer än 20 år sedan. I mitt första uppdrag trodde jag att jag som chef måste kunna allt, vilket slutade med ett pinsamt nederlag. Ju mer mogen jag har blivit desto tydligare blir det att misstag inte är pinsamt. Tvärtom, genom att göra misstag – eller att som ledare våga visa svaghet – är ofta väsentligt mer konstruktivt för organisationen än motsatsen. En ledare som visar sina svagheter kan ge medarbetarna styrka.

– Det måste också finnas en balans, annars kan framgångsberättelser stjäla all uppmärksamhet. I min bok skriver jag mycket om engagemangets betydelse i ett förändringsarbete. Då är det viktig att kunna glädjas åt framgångar, men man kan inte vänta sig framgång innan arbetsklimatet är engagerande. Framgång är en produkt av glädje, inte tvärtom.

I marknadsekonomier finns alltid möjligheten att börja om på nytt efter en konkurs eller ett misslyckande. Har du något exempel på det?

– Jag brinner mycket för tanken att erkännande av misstag förstärker oss som människor. Ta Al Gore och hans resa från att vunnit presidentvalet år 2000 till att efter omräkningen av rösterna tvingas erkänna han bara nästan blev världens mäktigaste man. Han rekapitulerade sitt öde och använde den resan som språngbräda för att bli en global miljöaktivist.

Är acceptansen för misslyckanden lägre i Sverige?

– I den nordiska företags- eller organisationsvärlden är det inte så. Jag har även föreläst internationellt, och mitt intryck är att nordiska ledare förstår betydelsen bättre än i länder med en starkare prestigekultur där framgång är fint och misstag är skamligt.

Du menar att samhället vore bättre om vi vore mer öppna med våra misstag. Varför?

– Därför att det är superviktigt att våga ta ansvar, bjuda på sina misstag och lärdomarna de ger. Jag tycker om Winston Churchills citat ”Framgång är att gå från misslyckande till misslyckande utan att förlora entusiasm”. Om vi upprätthåller glöden och vågar berätta om misstag får vi ett bättre samhälle.