”Du kan inte göra som du alltid gjort”

Sara Öhrvall står ständigt med ena benet i framtiden. I sitt jobb försöker hon förstå hur ny teknik påverkar företag, organisationer och samhället. – När vi började använda Facebook och andra sociala nätverk var det få som kunde förutspå att det skulle komma att bli den stora diskussionsfrågan kring ett amerikanskt val.

Det känns helt rimligt att träffa Sara Öhrvall på Epicenter i Stockholm. En arbetsplats som kan beskrivas som ett slags blandning mellan kontor, innovationsmiljö och inkubator. Här samsas företag inom bland annat utveckling och artificiell intelligens, och för den som vill är det möjligt att operera in ett chip i handen för att kunna låsa upp dörren utan att fiska fram nyckelkortet. Det är ett hus som på sätt och vis förkroppsligar mycket av det vi pratar om i samband med digitaliseringen: gig-ekonomin, agila team, det flexibla arbetslivet, kunskapsöverföring och ny teknik. 

Sara Öhrvall har jobbat med ny teknik, innovation och framtidsfrågor i många år. I dag tillbringar hon majoriteten av sin arbetstid med att se framåt, bland annat genom den egna konsultbyrån Mindmill där hon hjälper företag att anpassa sig för att vara konkurrenskraftiga på tio, tjugo års sikt. På hennes skrivbord hamnar frågor som rör digital transformation inom allt från retail och samhällsbyggnad, till utbildning och kompetens. 

För anpassa oss, det måste vi, konstaterar hon. Men där andra nöjer sig med att sia kring huruvida en pryl kommer att vara obsolet om tio år, försöker Sara Öhrvall att höja blicken. Se hela bilden. 

Låt oss ta autonoma, eller självkörande bilar, som exempel. Om de blir ett stående inslag i vardagen kommer troligen både biltillverkare, körskolor och åkerier att behöva se över sina verksamheter. Men, om bilarna på egen hand kan åka till verkstaden medan vi jobbar – vad innebär det för bilreparatörerna? Och om de själva kan parkera sig när passageraren har nått sin destination behöver det inte nödvändigtvis finnas parkeringsplatser inne i stadskärnan, vad gör vi då med all ledig yta?

Det är möjligt att ta tankeexperimentet ännu längre. Säg att antalet olyckor skulle minska till följd av fler autonoma bilar – hur påverkas då bemanningen på landets sjukhus? Och hur ska försäkringsbolagen hantera bilar som rattar sig själva? 

Att följa leden längre och längre ger nästan samma svindlande känsla som att fundera över rymdens oändlighet. 

– Exakt! Det är det som är så spännande. Utvecklingen går så fort, flera gånger per dag ser jag saker och tänker: ”What, är det här verkligen möjligt?”. Det mest intressanta är att lägga pussel. Om det händer här, och det händer där, vad kan det då innebära? säger Sara Öhrvall.

– Generellt ser vi på teknikutvecklingen konkret, rakt på sak. Blockchain är ett annat exempel. Den första effekten är att banker och valutasystem påverkas, men tekniken kommer att förändra hur handeln fungerar, upphandlingen av tjänster, försäkringar och hur vi kan hantera fake news. Men de långsiktigt största effekterna är ju säkert något helt annat. Eller ta sociala nätverk. När vi började använda Facebook och andra sociala nätverk var det få som kunde förutspå att det skulle komma att bli den stora diskussionsfrågan kring ett amerikanskt val.

Vi vet att den nya tekniken säkerligen kommer att påverka det mesta, men exakt hur är den stora frågeställningen. Det är de långa perspektiven och snabba teknikutvecklingen som ställer till det. Men det är hög tid att börja fundera – och inte bara när det gäller näringslivet, konstaterar Sara Öhrvall, digitaliseringen rör långt större frågor än så.  

– Digitaliseringen påverkar till exempel i allra högsta grad vår demokrati, och den gör det på flera sätt. Det är därför anklagelserna om att Cambridge Analytica använt Facebook-data för att bygga avancerade personprofiler är så allvarliga, för det gör det inte bara möjligt att rikta politiska budskap med kirurgisk precision. De skulle också kunna förutspå vem som kommer att rösta på vad och till och med vilken information som krävs för att en unik individ ska ändra sig och rösta på en annan kandidat. Det är i det sammanhanget som fake news blir så allvarligt för demokratin.

Men hon lyfter också upp en annan aspekt som kan komma att påverka samhället på sikt.   

– Ju mer rekommendationsstyrda vi blir, desto mer måste vi kunna om hur algoritmerna är riggade. Om de är baserad på historiska data och historiska bilder, ja, då lär sig datorn av historien och använder sin gammalmodiga genussyn i sina rekommendationer framåt i tiden – och vi kommer automatiskt att rekommendera en viss typ av yrken till kvinnor och en viss typ till män, säger hon.

– Om vi skulle använda den typ av algoritmer som man använder i domstolar i USA, som ger råd om vilka påföljder en individ ska få vid brott, är det verkligen någonting att fundera över. Ibland kan statistiken vara korrekt, det vill säga att en viss grupp i samhället begår fler brott, men varje individ ska ges samma förutsättningar och behandlas lika inför lagen. Algoritmen kan ha rätt, men vår demokratiska grund och vår moraliska kompass säger något annat. Vi måste värna om etiken inom AI. Det finns många aspekter som handlar om demokrati och ingenting annat där vi verkligen borde tänka till, säger hon. 

Digitaliseringen är i dag högt upp på många agendor. Men det finns många utmaningar kvar i och med att omvärlden förändras rasande snabbt och teknikutvecklingen når nya genombrott hela tiden, konstaterar Sara Öhrvall. 

– Min bestämda åsikt är att företagsledare i för hög utsträckning har abdikerat från rollen som visionärer. Man kan inte tänka kring teknikutvecklingen utifrån vad som händer i år, eller nästa år. Det är helt omöjligt. Du måste kunna dra tioårsvisionen för att bygga din affär korrekt – och för att förbereda dina medarbetare, konstaterar hon. 

Och det handlar om att vara ganska precis, menar hon. Det räcker inte med svepande visioner kring att vara världsledande i en digital miljö, utan man måste stolpa upp detaljerade planer för hur man ska använda sig av ny teknik och hur teknikskiften kommer att förändra företagets affärs- och distributionsmodell – ”sedan kan man ha fel och ändra sig, men då har man i alla fall börjat”. 

Så, hur ska företag då klara av teknikomställningen? En viktig parameter är att säkerställa att man har rätt kompetens, menar Sara Öhrvall. 

– Jag tror att nästan alla arbetsplatser – för att inte säga alla – relativt omgående behöver en kompetenshöjningsplan för samtliga medarbetare, det vill säga att man ser över hur alla roller ser ut i dag och vad som kommer att krävas om fem år. För att därefter skapa en utbildningsplan som gör att individen kan förflytta sig till rätt kompetenshöjd. Jag ser inte att några verksamheter kommer att fungera med sin befintliga kompetensbas i ett ganska kort perspektiv, säg fem år. Du kommer aldrig att kunna byta ut alla, då går för mycket erfarenhet ut genom dörren. 

– Jag tror att många kanske har missbedömt lösningen som att de bara behöver rekrytera fem vassa talanger och sedan får de pusha på utvecklingen. Jag tror mycket mer på tvärt om, du kanske måste rekrytera talangerna också, men framför allt behöver du titta på din befintliga organisation. 

Det handlar dels om att medarbetare känner sig trygga, konstaterar hon – någon har brytt sig om deras kompetensutveckling. Och dels kan det ge en positiv förändringskänsla.

– Dessutom blir det nästan en CSR-fråga. För om du så småningom måste automatisera och ta bort 25 eller 40 procent av jobben så är medarbetarna i alla fall framtidssäkrade så att de kan gå ut och få nya jobb. Det är många som måste ta ett ansvar i den frågan. 

 

Så, varför gör inte fler företag det här?

– Jag vet inte, det är outgrundligt. Jag tror det handlar om att det upplevs som svårt att tala om vad en roll kan innebära om fem år. Men, det är det inte – det handlar mer om att metodiskt jobba sig igenom listan. Sedan har många en föråldrad syn på kostnaden för kompetensutveckling. Man behöver inte skicka medarbetare till dyra kursgårdar, du kan ha Mooc- och onlinekurser. 

Sara Öhrvall sitter i dag med i flera styrelser, bland annat i SEB, Investor och Bonnier News. Men också i Umeå universitet, och hon berättar att hon är orolig för att vi utbildar fel i dag.

– Det är väldigt få utbildningar som inkluderar datavetenskap, förutom renodlade utbildningar i just datavetenskap. Varför ska inte en läkare som går ut om fem år förstå teknik som hjälpmedel i yrket? Varför skulle en ekonom, eller en jurist, inte behöva det? Det är obegripligt för mig. 

Själv gick Sara Öhrvall på Handelshögskolan i Umeå. Strax därefter började hon som ansvarig för konceptbilsutveckling på Volvo, för att så småningom bli partner och vd för Differ och grunda Ninety. 2008 tog hon på sig rollen som ansvarig för forskning och utveckling på Bonnier. Hon konstaterar att hennes CV kanske ser obegripligt ut, som att hon har hoppat mellan branscher och roller. Men samtidigt finns det en röd tråd: teknik i framkant. 

– Jag har alltid varit oerhört fascinerad av teknik. Jag ser det som ett slags verktygslåda som hela tiden utvecklas. Livet pågår med en massa problem, och så småningom kan tekniken lösa fler av dem. Dessutom älskar jag att tolka vad människor vill ha, vad de gör och hur de mår – och sedan försöka förstå kapaciteten i tekniken. Det är så hisnande när man hittar de där träffarna. 

Hur har du valt vägar i din karriär?

– Jag har försökt att hitta sammanhang i stor förändring så att jag kan vara mitt i ett flöde av idéer. När det blir turbulent måste man tänka om och tänka nytt – du kan inte göra som du alltid gjort. 

Har det någonsin varit motigt?

– Ja, gud, absolut! Så är det ju med allt förändringsarbete. Du måste vara beredd på att alla inte kommer att vilja förändras, då blir den viktigaste rollen att förmå så många som möjligt att se de positiva möjligheterna. Men det är inte den mest sympatiska rollen att ha. Man får vara ganska jobbig. Ofta. 

Är det någon gång du inte tagit fajten?

– Det har varit några gånger när jag borde ha gjort det. I de roller jag har haft så har det varit mitt uppdrag att orka kämpa framåt. Det är klart att man inte alltid har rätt, men samtidigt handlar det om att visa att det går, säger hon.

– När vi byggde Volvos Cross Country fick bilen väldigt dåliga omdömen i våra fokusgrupper. Det var hemskt – de tyckte att den såg ut som någon konstig bil med plast på. Det var inte en suv och inte en bil. Vi fick lägga ner hela projektet. Sedan gick det ett halvår innan en konkurrent lanserade en liknande bil. Då fick vi göra bilen ändå. Och då tänker man ju att jag borde ha kämpat mer för idén.

Det är väl lätt att tvivla på sig själv?

– Ja, det är därför man också tänker: ”jaja, det var kanske inte en bra idé”. Ibland har man ändå rätt intuition, även om marknaden säger nej för att man är lite före. De största felbedömningarna jag har gjort har handlat om att underskatta vilken tid det tar innan marknaden förändras. Att ha rätt tajming är oerhört svårt. Man kan vara säker på att något kommer att hända, men det är svårare att veta när…