Tisdag 25 juli

PORTRÄTTET

Sofie Lindblom

”Jag fick bli
min egen förebild”

Porträttet: Under ytan

Lisa Lindström reste sig ur rullstolen och blev designprofet

Teknik har blivit för viktigt att lämnas åt tekniker. Kommunikatörer måste kliva fram och göra teknik begriplig.
– Kod är ett språk. Vi behöver fler ”översättare” och multidisciplinära team, säger Lisa Lindström, vd för designbyrån Doberman, som sedan hon reste sig ur rullstolen är närmast besatt av att ta tillvara varje människas verkliga förmåga.

Foto: Gunnar Seijbold

Molnen driver snabbare över himlen än den krossade isen på Riddarfjärden utanför designbyrån Dobermans kontor i Stockholm. Det är en gråblåsig vinterdag men vd:n Lisa Lindström är färgglad och energisk. Byrån utsågs nyligen till bäst i Sverige i sin klass av undersökningsföretaget Regi och det är långt ifrån första gången. Doberman har även prisats som bästa arbetsplats i många år och Lisa Lindström gjort sig känd för sitt inkluderande och demokratiska ledarskap.Förutom som uppskattad talare på evenemang med någon slags koppling till digitalisering. Och vilka evenemang har inte det i dag? 

Nu avslutar hon ett samtal med en medarbetare och tar oss på en rundtur i de vita och luftiga lokalerna. Design- och innovationsskrået är känt för att jobba mycket med färgade post-it-lappar. Lisa ler lite, och plockar hellre fram jonglerbollar och en tamburin ur ett av skåpen med kontorsmaterial.
– Ja, vi har post-it också, men det är som gem och kulspetspennor, säger hon och letar förgäves efter ett favoritverktyg, trafikljusfärgade plastkort.

Doberman gör design, men skapar sällan ting. Snarare beteenden. Dess ursprung och verksamhet kan sammanfattas i digitaliseringen.
– Det är det som förenar våra kunder. Alla har förändrat sitt beteende. Digitaliseringen gör att man måste leverera fortare, säger Lisa Lindström.

Det som gör Doberman till designbyrå är metoden, designprocessen: fråga, studera verkligheten, rita en prototyp, testa hur den funkar, gör om, testa igen. Hela tiden i samarbete med användarna. Hon greppar koppen på bordet för att bli konkret:
– Man måste kunna dricka. Hur får jag till så att du kan dricka? Då måste jag förstå hur det går till, titta på dig när du dricker. Jag måste vara nyfiken på dina behov. Sen börjar jag ganska snabbt rita på en ny slags kopp, gestalta behoven. Sedan provar jag, bygger några prototyper och testar hur det går till när du dricker med dem. Innan jag kommer fram till att just den här ska gå i produktion. 

När hon sätter ner koppen låter det som hon klubbar ett beslut:
– Det arbetssättet är det jag menar med designprocessen. Om vi då tar ett stort problem som: Hur får vi ut människor i arbete? Då går det inte till så. Men det borde det, enligt Lisa Lindström, designprofet. Faktum är att om vi ska ha en chans att komma tillrätta med de riktigt svåra problemen är det så vi måste göra. Som i byråns projekt ”Förändra radikalt” i Ronneby:
– De hade den högsta ungdomsarbetslösheten i Sverige. Då sa vi: Det första ni måste göra är att vara ute hos ungdomarna och förstå deras behov. Ni ska inte kartlägga systemet, inte göra en stor förstudie på kammaren. Ni ska gå ut och försöka förstå: vad är det vi inte förstår kring ungdomarnas behov?
– De fick gå ut och vara brutalt nyfikna. Vi lär dem metodik för det. De kom tillbaks  och sa: Om en ungdom blir bemött med respekt och får känna att man kan något är det troligare att man får ett jobb. Sedan fick de koka ner det i en syntes och gå ut och prova den.

Prototypen bestod i tio ungdomar och frågan: Vilka förmågor har du? Inte punkter i ett cv utan utifrån vad de gör. Som för dataspelande gamern: du är grym på datorer, du är bra på att spela spel, du är uthållig som sjutton.
– Alltså; du vänder det till positiva egenskaper. Och så får du ungdomen att formulera det och konstatera att: ditt jobb borde vara det här, säger Lisa Lindström.

– Den här prototypen slog väl ut så man skapade något som heter Kaos-kompaniet. Där tar man vara på ungdomars egen förmåga och erbjuder dem till marknaden i stället för att ta in dem i en arbetsmarknadsinsats. 93 procent av dem som går igenom Kaoskompaniet i Ronneby får jobb. Det är att använda en designprocess i att lösa ett riktigt komplext problem. Det har ingenting med muggar att göra.

Det som inte funkar är att strömlinjeforma människor efter system. Verkligheten ser inte ut så. Människor har gemensamma behov men alla har sin talang, sin förmåga. 
– Jag är helt säker på att vi slösar bort så många förmågor i vårt land. För att vi skapar system för ”one size fits all”.

”Talang” och ”förmåga” är två centrala ord i Lisa Lindströms vokabulär. ”Verklig” ett annat. Det finns en högst reell orsak till det. Det fanns en tid när Lisa Lindström omöjligt kunde gå genom ett kontorslandskap. När hon var 21 opererades hon för blindtarmsinflammation. En mycket vanlig operation. Men någon gång sker undantaget som bekräftar en regel. Lisa vaknade på intensivvården med ett ben som gjorde allt ondare och fungerade allt sämre. Till slut satt hon i rullstol. Med kronisk smärta.
– Du vet, de sa så här till mig: ”Det är bara att försonas nu Lisa, det här är ditt liv.” Men jag kunde ju inte det. Under fyra år i rullstol slutade hon inte kämpa för att kunna gå.
De prövade allt, hon och hela vårdteamet.
– Jag har ett stort ärr här bak för jag har opererat in elektroder i ryggmärgen. Jag har gjort allt. Allt!

Efter fyra år hittade de en behandling som tog henne upp ur rullstolen. Hon lärde sig gå igen. Det var som att få livet tillbaka. Ingenting har varit riktigt svårt efter det. Inte heller att bygga ett prisat bolag med 87 anställda och en omsättning på 108 miljoner (2015). Och om hon inte lyckats? Om hon faktiskt varit tvungen att försonas? Rösten sjunker i både tonläge, energi och tempo. Kroppen sjunker ihop mot ryggstödet och tystnaden talar en stund. 
– Vet du, jag ska säga så här … Det finns en del i mig som vill vara helt PK nu och säga att jag hade gjort samma sak som jag gör i dag. Men det hade jag inte. Jag hade antagligen …  varit en ganska ledsen … frustrerad … person, som jobbade med att driva lite projekt. Jag var så arg, jag hade ont hela tiden och gick ju på morfin. Jag hade inte så mycket kompisar, det var väldigt ensamt. Antingen hade jag väl blivit opinionsbildare eller så hade jag blivit deprimerad. Det är det sanna svaret. Det riktigt sanna svaret är att jag inte är säker på att jag hade levt ens. Men det vet jag inte om du ska skriva i tidningen …

En suck avslutas i ett snett, litet leende. För det är ju det där med respekten för det som är verkligt, sant på riktigt. Lisa Lindström har svårt för ”låtsasverkligheter”:
– Det hade varit mycket snyggare att säga att alla människor är lika värda och jag tyckte att jag var bra ändå. Jag tyckte inte det. Det var helvetet. Och jag beundrar alla människor som har ett funktionshinder.

En sak som kom med sjukdomen har hon kvar. Koden. Då, i mitten av 90-talet, hade man fått för sig att alla som stod ”långt från arbetsmarknaden” skulle lära sig att koda html. Så i internets barndom lärde hon sig bygga hemsidor och när benen bar igen började hon på Hyper Island i Karlskrona. Sedan på Doberman och resten är, som man säger, historia. Digitaliseringen har byggt Doberman och den har förändrat förutsättningarna för nästan allt både i jobb och privatliv; bankärenden, shopping, dejting, vård, kommunikation.
– Jag tänker den inte som ett eget lager utan som en möjliggörare av den kulturförändring som måste till.

 Den kräver att vi förändrar vårt beteende från det traditionella, linjära till start up-världens krokiga, brokiga som går lite fram och tillbaka mellan idé och verklighet. Det har också gjort teknik alltför viktig för att lämna åt tekniker. Kommunikatörerna, pedagogerna, beteendevetarna måste ge sig in i matchen nu hävdar hon:
– Digital teknik bygger på ettor och nollor, på kod. Kod är ett språk. Vi behöver lära oss umgås med det språket. Alla måste inte kunna koda, men alla bör förstå hur det här språket funkar. En sak jag gör i jobbet nu är att jag lär vd:ar koda, CEO Hackday. Inte för att alla vd:ar ska kunna koda sina digitala tjänster, men för att förstå. Det agila arbetssättet kräver också ett annat ledarskap med växelverkan mellan hjärnhalvorna.
– Dagens chefer har tränat sig på att leda i ett expertsamhälle. Då kan du jobba med hierarkier. Men det vi övar, med till exempel Helen Barnekows ledningsgrupp på Telia Sverige, är att leda i ett medskapandesamhälle, där du är musikalisk för vad organisationen behöver just nu. Därför sjunger vi med dem, berättar hon.

Efter en halvtimmes teoripass om varför de behöver träna detta fick Teliacheferna sjunga, sen fick de konceptutveckla, sen sjunga och sen koda. Sen fick de testa sina idéer på 60 personer i organisationen.
– Sen sjöng de också för dem. Reaktionen blev: ”våra chefer kommer ut och sjunger för oss, fast de inte kan sjunga. Då visar de att vi håller på med förändring”. Det handlar om att sänka garden, öva sig i mod. Och att bli duktiga på att lyssna in, höra när det är vår tur att ta ton.

Lisa Lindström går resolut fram till väggen täckt av whiteboardtavla och börjar rita det gamla och det nya näringslivet:
– Vi har haft en linjär utvecklingsmodell. Man kommer på något, tar fram en strategi, gör någon slags affärsutveckling och sedan bygger man grejerna och lanserar dem. Det tar för lång tid i dag. Varför pratar vi så mycket om startups? Jo, för att de jobbar i en mycket, mycket, mycket snabbrörligare och ickekonsekvent prototypmodell. Det kan lösa problem mycket snabbare. Och jag skulle vilja att när vi tar oss an de absolut mest komplexa problemen så jobbar vi på det här sättet. Det betyder inte att vi ska sluta jobba enligt den linjära modellen för den är oerhört bra på att skala verksamhet. 

 Kombinationen är tricket, att tekniker och kommunikatörer samarbetar:
– Du kan uppfinna en bil enligt prototypmodellen och producera den linjärt. Om du ska bygga ett samhälle så är det jättebra att komma på innovationen här, men sedan måste du skala det på ett linjärt sätt. Så att det blir rättssäkert, så att skolan blir likvärdig i hela landet, till exempel.
Problemet är bristen på ”översättare” mellan de här två systemen. Det finns för många glapp. Så kommunikatörer behöver lära sig teknik, och tekniker kommunikation?
– Både och. Men över lag så är det inte så svart eller vitt. Förr i världen tänkte ett gäng ut ett koncept. Ett annat gäng byggde. Så kan vi inte göra längre. Men samtidigt måste vi vara mycket mer experter och då funkar det inte att teknikexperten också ska bli pedagog och kommunikatör och tvärtom. I stället bygger vi multidisciplinära team. Samarbete mellan experter är grejen!
Korken trycks på pennan. Klackarna slår distinkt i golvet. Hon sätter sig vid bordet igen. Lika absoluta som stegen är orden:
– Respekt för varandras talang är grejen.

Minnet av åren i rullstol väcker också vrede till liv. Som om handikappet, oförmågan, oavsett vilken, var det enda hon och de andra funktionsnedsatta som knackade kod var:
– Fattar ni vilka korkade låtsassystem som finns! Det pågår fortfarande. Jag blir så förbannad. Låtsasverkligheter! Ingen frågade: Vad är din förmåga, Lisa? Man sa: ”Alla i rullstol ska kunna koda”. Fattar ni så korkat? ”Alla nyanlända ska kunna svenska.” Varför? Det kanske är viktigare att de kan koda? I don’t know … Men vi måste i alla fall ta reda på vad deras förmåga är. Som med ungarna i Ronneby. Och vi såg till att skapa arbeten utifrån det. Det är en designprocess.
Hon lutar sig fram igen och pekfingernageln i bordet förstärker eftertrycket i rösten:
– Därför bottnar jag i detta i djupet av mig själ. Att jag vet. Jag vet att vi måste ta tillvara människors verkliga förmåga. Nu har jag lyckats bygga ett lönsamt bolag av det.

Det slagkraftiga missionerandet har även gett henne maktens öra. 2015–2016 var hon en av fyra i näringsminister Mikael Dambergs industrikanslerråd med uppgift att söka svar på frågan: vad ska Sverige leva av i framtiden?
– Det här tror jag inte att Damberg tänkte på, men han utsåg ett team utan ledare. Alla innovativa bolag i dag pratar om självorganisering. Hur får man självorganiserande grupper? Det blev så för oss. Det var ingen som ledde. Utan alla ledde. Utifrån vem man är och vad man tog med sig in drev man frågorna, säger hon.
– Det är också en väldigt bra poäng att vi inte hade i uppgift att skriva en utredning. Jag tror att vi var brutalt mycket ärligare än om vi lämnat en rapport. Så fort du börjar skriva börjar du jobba med formuleringarna snarare än innehållet. När vi tyckte att vi hade något att säga till statsrådet, så fick vi ett möte.

Att få jobba så, enligt eget huvud, var viktigt både för resultatet och möjligheten att ta uppgiften. Det var ytterligare ett ideellt uppdrag, ovanpå det vanliga jobbet. Ändå tvekade hon aldrig.
– För att jag tycker att det är min förbannade skyldighet. För det här landet har lärt mig gå. Så är det. Och då tänker jag: om de frågar ska jag bidra allt jag kan.

Utanför fönstren har molnen skingrats och släppt fram solen från en klarblå himmel. Isflaken slår mot varann i strömmen. Fram och tillbaka, ibland runt i cirklar. Men alltid på väg.

Foto: Shutterstock

Trevlig sommar!

Nu tar Karriär ett sommaruppehåll. Men inför semestrarna har vi samlat några artiklar du kan ha nytta av innan du gör detsamma. Vi ses igen till hösten.

  • 3 juli
Foto: Shutterstock

Förbered dig inför semestern – Så startar du hösten i nedförsbacke

Prioritering, organisering och en helhetsbild. Det är nycklarna för att förbereda inför semestern – och ha koll när du kommer tillbaka.

  • 3 juli

Annons

Foto: Shutterstock

Läsning för lediga dagar

Semestern är nära. Och med den kommer (kanske) tid i hängmattan med en bra bok. Här är titlarna att plöja som gör att du kan smälla med hängslena när du kommer tillbaka till kontoret. 

  • 30 juni

Systemvetare fortsatt heta på arbetsmarknaden

Mjukvaru- och systemutvecklare, systemanalytiker och IT-arkitekter är några av de yrken där det är brist på arbetskraft och lätt att få jobb, visar en rapport från Arbetsförmedlingen.

  • 29 juni

Annons

Foto: Shutterstock

Sjukskrivningar ökar bland akademiker

Det finns en samband mellan högre utbildning och ökad sjukfrånvaro, slår Saco fast efter en granskning av Försäkringskassas statistik. Och den psykiska ohälsan ökar mest bland akademikerna. 

  • 28 juni

Mitt första jobb : Helene Lindstrand

Foto: SKL

”I dietköket lärde jag mig mycket om världen”

"Jag har haft flera sommarjobb och ideella uppdrag. Men min första riktiga kontakt med arbetsmarknaden var i ett kök på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm", berättar Helene Lindstrand, presschef på Sveriges kommuner och landsting.

  • 27 juni

Livet bakom fasaden : Maureen Hoppers

Foto: Susanne Kronholm

Hon kommunicerar för minskad segregation

Ledorden i Maureen Hoppers arbetsdag är effektivitet, engagemang och mycket att göra. Något som gör att hon varje dag jobbar stenhårt för att förbättra och göra skillnad för andra.

  • 25 juni
Illustration: Team Hawaii

Nya jobb i spåren av digitaliseringen

Digitaliseringen väcker mer förhoppningar än oro när det gäller arbetsmarknaden för såväl jurister som ekonomer. Det visar pågående forskning, en färsk rapport från Konkurrensverket och exempel från verkligheten. 

  • 22 juni

Balans & livsstil : Semesterkänslan

Vänta inte in semesterlugnet

För många är det snart dags för några veckors ledighet och återhämtning. Agera målinriktat för att semesterkänslan ska infinna sig direkt när semestern börjar.

  • 22 juni

Ledarskap : Flexibilitet

Foto: Anders G Warne, Ben Nilsson, Maria Langen

Det flexibla arbetslivet ställer krav på chefen

I dag kan många av oss påverka när och var vi jobbar. Vilket ger möjligheter och frihet, men också för med sig 
flera utmaningar. Inte minst för ledare, som måste hantera 
både sina medarbetares och sitt eget flexibla arbete.

  • 21 juni

Ärendet : Jusek griper in

Illustration: Rebecca Elfast

Arbetsgivaren fick backa om semesterersättning

När David lämnade sin anställning bad han om att få sin inarbetade semesterlön utbetald i form av semesterersättning, men arbetsgivaren menade att den hade ingått i hans provisionslön. Ord stod mot ord. Tillsammans med Jusek tog han frågan vidare till Arbetsdomstolen. 

  • 21 juni

Tema : Välbefinnande på jobbet

Illustration: Erik Nylund

Så mår vi på jobbet

Välbefinnandet på jobbet har blivit en allt viktigare fråga. Men samtidigt pekar trenden neråt för akademikerna, det visar en ny rapport från Jusek. Det handlar både om stress och att inte få utlopp för sin kreativitet – men också om 
lägre löner.

  • 14 juni

Porträttet : Claudia Olsson

Foto: Elisabeth Ingvar

Med 
framtiden 
i fokus

Obotlig nyfikenhet och en tro på människors potential. Framtidsanalytikern Claudia Olsson arbetar med morgondagens teknik – och hur den kan göra samhället både bättre och starkare.– Min motivation kommer ifrån att jag ser 
möjligheter, säger hon.

  • 14 juni

Lösningen : När övertid blivit norm

Illustration: Tove Hennix

När övertid blivit norm

När du går hem från jobbet sitter kollegorna kvar. Du känner pressen att du också borde jobba över. Men alla har inte tid eller möjlighet att satsa även fritiden på jobbet. Dessutom kan det leda till att du riskerar din hälsa. Så här kan du bemöta kritiken – och hantera en stressig arbetssituation.

  • 1 juni

Tema : Internationell karriär

Foto: Aleksandra Oleynik

Drömmen om att jobba utomlands

Önskan om att pröva vingarna i ett annat land kan vara stark. Det ger ett nytt sammanhang, en ny tillvaro och nya perspektiv – men också nya villkor och regelverk. Möt Benjamin Winsner Benjamin Winsner i Alicante, Hampus Bergquist i London och Clara Bodin, som har jobbat i både Kiev och Moskva. 

  • 31 maj
Under industrialiseringen såg man samma tendenser som under 2000-talets it-era. Under båda perioderna pressade sig människor mer och den psykiska ohälsan ökade.
Foto: Fotolia

Sjuknärvaro kostar mer än sjukfrånvaro

Tiden efter julhelgerna är flest sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Är vi mer sjuka då – eller har vi kanske jobbat halvsjuka för ofta året innan och plötsligt kommer ”ketchupeffekten”?

  • 8 februari

KRÖNIKAN

Det var en sen torsdagskväll som jag såg det. Facebook-inlägget från En utsträckt hand som berättade att det nu var ytterligare en kille som fyllde 18 och skulle slängas ut från ungdoms-
boendet. 

Coachen

Nu är det snart dags för sommarledighet. Inför ledighetsansökningarna diskuterade vi just semester i min arbetsgrupp och det dök upp några frågor som vi undrar över. Vad gäller om jag blir sjuk på semestern? Kan jag ta semester när jag vill – och vad händer om jag inte fått semestern godkänd? Och har vikarier rätt att ta ut semester? Trevlig sommar!

KRÖNIKAN

Om känslan att inte orka

Stress dyker upp i alla möjliga sammanhang och samtal nu mer. Inte så mycket i meningen ”jag har ett inbokat bikramyoga-pass och deadline nästa vecka – hur ska jag hinna tvätta?”. Utan mer med innebörden ”jag vet inte hur länge jag står ut, jag håller på att gå sönder”.

Vad händer på ditt jobb?

Mejla red@tidningenkarriar.se och berätta!

Annons

INSTAGRAM

Följ Karriär @tidningenkarriar

Twitter