Torsdag 22 februari

Porträttet: Danica Kragic Jensfelt

Hon lär robotar ”tänka”

Danica Kragic Jensfelt är en av Sveriges ledande robotexperter. Hon konstaterar att det ännu är lång tid kvar tills robotarna förändrar arbetslivet på allvar – men att det är hög tid att förbereda samhället.

Foto: Jimmy Eriksson

Den gamla kultrullen Terminator, med Arnold Schwarzenegger i en av huvudrollerna, utspelar sig i en nära förestående framtid. Superdatorn Skynet styr över en eldfängd värld med ett enda mål i sikte: att förinta mänskligheten. Till sin hjälp har den ondsinta artificiella intelligensen avancerade superrobotar som är både starkare, snabbare och smartare än många människor.

Onda maskiner som försöker för-göra människan återkommer i både tv-serier, filmer och böcker. Och det är någonting som Danica Kragic Jensfelt, professor i datalogi, själv berör när vi möts på KTH. 

– På grund av Hollywoodfilmer tror vi att utvecklingen går snabbt och att robotarna kommer att ta över den 22 januari 2022. Men så är det inte. Jag började som doktorand här på KTH 1997 och då höll man på att introducera den första autonoma dammsugaren. Den blev årets julklapp först 2015, alltså nästan tjugo år senare. När jag tänker tillbaka är det inte så mycket som har hänt, förutom det här tjafset att robotarna kommer att ta över, säger hon. 

Hon har sin arbetsplats i ett av de mörkröda tegelhusen på KTH:s campus. Här känns steget från dammsugarrobot till Terminator milsvida. Hon gestikulerar mot några av de mer avancerade robotarna som står i arbetsrummet när hon konstaterar att tekniken varken har blivit mycket bättre eller billigare under de senaste två decennierna. Det handlar fortfarande om stora pjäser som väger flera hundra kilo, kostar hundratusentals kronor och troligtvis skulle ha svårigheter att komma igenom en vanlig ytterdörr.

– Hur lång tid kommer det att dröja till dess att vi har robotar som inte väger så mycket och är lika eleganta som oss människor? frågar hon retoriskt. 

– Jag vet inte. 10, 20, 30 eller 100 år … Det är ingen som vet – och det är det problematiska. Men det händer inte över en natt, den nuvarande generationen behöver inte oroa sig så mycket över att jobb kommer att försvinna. Det som är viktigt är att vi tänker långsiktigt, att vi bygger ett samhälle som underlättar för människor att lära sig använda, utveckla och ifrågasätta tekniken, resonerar hon. 

Danica Kragic Jensfelt är föreståndare för avdelningen robotik, perception och inlärning på KTH. Här är den stora utmaningen robotars interaktion med sin omvärld. Rent konkret handlar det om att forska kring algoritmer och verktyg som hjälper datorn att tolka informationen från robotens sensorer, precis som vår hjärna tolkar olika sinnesuttryck. Det är en av grundbultarna i förmågan att interagera med objekt, redskap och människor. 

I dagsläget arbetar hon och hennes forskarkollegor i ett projekt vars syfte är att undersöka framtida inlärningssystem och om robotarna kan lära sig genom imitation. Tanken kan härledas till spegelneuronerna, de nervceller som är experter på att härma det vi ser andra göra eller uppleva – och bland annat tros hjälpa människor att lära sig nya saker. Men, det finns en utmaning: Robotarnas motorik är långt ifrån lika utvecklad som människans. Varje rörlig del i en mekanisk kropp måste drivas av en motor för att fungera, och för varje motor ökar vikten. 

– Därför använder roboten människan som inspiration, men sedan måste den själv testa. Den lär sig genom att åstadkomma samma resultat som människan, men kanske inte på samma sätt, förklarar hon.  

Det som får en robot att fungera, som gör att den kan utföra en viss uppgift, är algoritmer. Eller exakta och metodiska beskrivningar av hur man löser ett problem. Att utveckla algoritmerna är en del av forskargruppens arbete. Det handlar om att bryta ner alla moment och förklara dem för en robot som aldrig har gjort det förut – eller ens har samma förståelse för världen som oss. 

Danica Kragic Jensfelt berättar:

– Allt vi gör på daglig basis handlar om interaktion med omvärlden. För att kunna göra det har vi människor en typ av representation av den – vi har lärt oss namnen på de objekt som finns runt omkring oss. Sedan har objekten olika typer av egenskaper, till exempel storlek och färg. Alla de här attributen använder vi i vår dialog med varandra: den röda stolen eller det höga bordet. Robotar har inget enkelt sätt att utveckla språket på, även om det är många som forskar på det också. 

Hon utvecklar resonemanget med hjälp av ett ytterst vardagligt objekt: en stol. Det är något som vi människor förknippar med både form och funktion. Vi vet att de två parametrarna ofta går hand i hand – det som ser ut som en stol går för det mesta att sitta på – men att det finns undantag. I förlängningen går det ju att sitta på nästan vad som helst, men det betyder inte att det sittvänliga objektet är en stol. Dessutom kan en stol se ut på många olika sätt. Vissa har ett stort ben, medan andra har tre eller fyra.  

Människor har en förmåga att generalisera och klassificera, och förstår ofta att det handlar om en stol även om tingesten inte liknar något vi har sett förut. Men, hur förklarar man allt det här för en robot som aldrig har sett, eller suttit på, en stol?

– Vi vill att robotar ska kunna generalisera själva. Det handlar väldigt mycket om att skriva algoritmer som tittar på vad en redan vet. Och hur en använder det för att hantera nya typer av objekt och situationer, berättar Danica Kragic Jensfelt och konstaterar att det är långt ifrån enkelt att åstadkomma: 

– Vi människor är inte heller helt perfekta. Vi kan inte, baserat på vår erfarenhet och tidigare handlingar, fatta rätt beslut i alla situationer. Ibland är det komplext och vi kan inte alltid förklara hur vi agerar. Det kan vara väldigt svårt att samla in data så att robotar skulle kunna agera som människor i olika situationer. Det finns inga böcker om vad som är etiskt och moraliskt i varje situation. Och det finns inga allmänna beskrivningar av vad som är – och vad som inte är – en stol. 

Visionen är att automatisera de sysslor som vi inte hinner med, tycker är tråkiga eller som rent av är farliga för människor. Kanske kan de mekaniska kompisarna hitta en plats inom tillverkningsindustrin eller i hemmet? 

– Men vi löser inga problem genom att bygga robotar som tar över jobben, om vi inte samtidigt tänker på människans utveckling och underlättar ”life long learning”. Vem ska stå för kostnaden och vem får människor att vilja utbilda sig? 

– Vi försöker förändra systemet samtidigt som människor fortfarande måste gör allt. Då orkar man inte ens tänka på ett nytt samhällssystem. Vi har inte byggt klart allt det som behövs för att möjliggöra en förändring.  

Kortsiktigt ser dock Danica Kragic Jensfelt, som står mitt i utvecklingens epicenter, flest möjligheter när det gäller framtidens robotar. Lite som en förlängning av digitaliseringen; de skulle kunna hjälpa oss, göra livet enklare och få livspusslet att gå ihop. 

– Kortsiktigt vill jag jättegärna se robotar som en positiv grej – men inte i stället för, utan tillsammans med, människor. Eller sociala robotar som kan ta vid när människor inte räcker till för varandra. I samhället vi lever  hinner vi inte med allt. Häromdagen sa en kollega att hon inte hade tränat sedan i onsdags. Jag svarade att jag inte har tränat sedan jag var 18. Och det är faktiskt sant. Det har gått trettio år. När det är pressat hinner man knappt ta hand om sig själv, man mår dåligt och vet att man borde för att alla appar säger att man inte har gått tillräckligt mycket i trappor.  

Även om Danica Kragic Jensfelts framtidsvision ligger långt ifrån Terminator-filmerna, har hon en förståelse för att det finns en rädsla kring vad som kommer att hända när robotar och artificiella intelligenser blir allt mer sofistikerade. Det är någonting som även kommer upp under vår intervju, där hon samtidigt drar en parallell till människans eget köpbeteende. 

–  Det handlar om att vi tar ansvar som individer och funderar på hur vi vill ha det i samhället. Många säger att de inte har någonting med artificiell intelligens eller robotik att göra. Men har du en mobiltelefon? Betalar du för coola appar som bygger på AI? Då har du ett ansvar. I dag har vi utvecklat väldigt avancerade prylar som bygger på teknik som folk är rädda för. Ändå fortsätter de att investera i tekniken, genom att köpa saker som de inte förstår sig på. 

Kanske handlar det om att nyfikenheten trumfar rädslan, menar hon. Vi är trots allt intresserade av nya tekniker, lösningar och möjligheter. Inte minst när det förenklar våra liv. Digitaliseringen har inneburit att fler ärenden går att uträtta från hemmet. I dag behöver du till exempel inte lämna soffan för att träffa en läkare. 

– Det är klart att om jag kan effektivisera min tid tack vare teknik väljer jag det, även om jag samtidigt tycker att den är farlig. Vi pratar mycket om etik och moral när det gäller robotar och artificiell intelligens, men i grund och botten är människor inte alltid etiska och moraliska. 

Det är helt enkelt så att vi till syvende och sist inte riktigt uppskattar när våra system är just etiska och moraliska, menar hon. Inte än i alla fall. 

Lek med tanken att en app från en klädkedja skulle ifrågasätta dig när du bekräftar ett köp. Kanske för att den ser att din ekonomi inte är den bästa, eller att du köpte ett par precis likadana byxor för två månader sedan. Skulle du fortsätta att använda den eller välja en annan leverantör? 

För att tekniken ska börja handla etiskt och moraliskt, måste vi också vara öppna för det, resonerar hon. 

– Saker händer väldigt snabbt och det känns som om vi precis har börjat prata om digitaliseringen. Nu ska vi ta nästa steg, men vi kan inte introducera vissa tjänster och förändringar alldeles för snabbt. Kunderna är kanske inte mogna än. Sedan handlar det i grund och botten om demokrati och diskriminering. Får någon annan säga vad jag ska eller inte ska göra? Är jag fri att göra vad jag vill? säger hon.

Just nu känns det som att alla pratar om robotar som att de har allt som människor har, plus mycket annat. Det stämmer ju inte. Det kanske aldrig kommer att stämma, precis som att två människor inte kan ha samma förmågor. Men, man kan säga en sak: Att robotar kanske kan ha större kapacitet att räkna på saker, spara mer information och få tillgång till erfarenheter som människor själva inte får till gång till. Betyder det att robotar är starkare, smartare, mer intelligenta och så vidare? Det återstår att se – det är ju inte alltid människor med mer erfarenhet är smartare än andra.

---

Danica Kragic Jensfelt
Gör: Professor i datalogi och vice skolchef på Skolan för datavetenskap och kommunikation vid KTH. Förestår Centrum för autonoma system och forskar i datorseende och robotik. Är hedersdoktor vid Lappeenranta University of Technology. 
Familj: Man och två barn, dottern Isabelle och sonen Jonathan.  
Övrigt: Ett av intressena är sömnad, och hon har varit frontfigur för en av modemärket Rodebjers kampanjer. Har även valts in i Wallenbergsstiftelsens ägarbolag.
Sommarvärd: Hon höll i ett sommarprogram i Sommar i P1 2016. Det finns fortfarande att lyssna på i poddversion.

Ledarskap : Kollektivt ledarskap

Foto: Anders G Warne

Här delar alla på ledarskapet

Delat ledarskap har funnits sedan romarriket. Men företeelsen utvecklas och tar hela tiden nya former för att passa dagens utmaningar. Ett exempel är konsultbolaget Accigo som drivs av de 140 medarbetarnas ambitioner genom kollektivt ledarskap.

  • 21 februari

Ärendet : Jusek griper in

Illustration: Rebecca Elfast

250 beredskapstimmar fick Jens att sätta ner foten

Jens och hans kollegor kunde arbeta hur mycket övertid som helst under sin beredskap utan att få varken övertidsersättning eller extra arbetsvila. Efter en månad med över 250 beredskapstimmar fick han nog och tog kontakt med Jusek.

  • 19 februari

Annons

Livet bakom fasaden : Releaseansvarig på SMHI

Foto: Magnus Glans

Hon är redo – i alla väder

De som ser möjligheten att kolla vädret på smhi.se som en självklarhet borde kanske rikta ett extra tack till Niloofar Mosavar Rahmani, releaseansvarig på SMHI:s IT-avdelning. När systemen krånglar söker hon upp problemet genom systemtekniskt detektivarbete. Så att vi inte behöver överraskas av regn, storm, snö och värmeböljor.

  • 16 februari

Färre anslutna utmaning för flera fackförbund

Den fackliga organisationsgraden är på väg ner bland anställda i Sverige, visar en ny rapport. "Det räcker inte att Jusek växer, och att vi lyckas rekrytera inom Saco-familjen. Fackförbunden måste ha många medlemmar och hög medlemsanslutning om den svenska modellen ska kunna fortsätta existera", säger Maria Arrefelt, förhandlingschef på Jusek. 

  • 14 februari

Annons

Foto: Liber/Pressbild

”En drömchef är duktig på att skapa bra team” 

Ett Linkedin-inlägg inspirerade Maria Gerlofson, journalist, ekonom och ledarcoach på Act and Grow, att skriva boken Drömchef eller stressmakare, nio vägar till ett hållbart ledarskap. 

  • 14 februari

Balans & livsstil : Arbetsmiljö

Foto: Olof Holdar

Fredrik Grythberg: Sju nyårslöften för arbetsgivare

De flesta företag har arbetsmiljöstrategier och ungefär nio av tio erbjuder friskvårdsbidrag. Trots det är antalet sjukskrivningar fortfarande höga. Kanske är det dags för nyårslöften på arbetsplatsen, resonerar Fredrik Grythberg, och delar med sig av sina förslag till chefer och arbetsgivare. 

  • 13 februari

Riksdagsledamöter mentorer för invandrade akademiker

Sex riksdagsledamöter tar under våren på sig rollen som mentorer i Juseks mentorskapsprogram för invandrade akademiker. 

  • 13 februari

Rapport: Svårt att göra medvetna val om efterlevandeskydd

Att efterlevandeskydd tjänstepensionen ibland är förval och ibland inte beroende på avtalsområde, gör det svårt för pensionssparare och pensionärer att få en överblick, konstaterar Pensionsmyndigheten i en ny rapport. 

  • 12 februari
Foto: Björn Larsson Rosvall

Ekonomen som hjälper Sverige till OS

Snart är det dags för de olympiska spelen i Pyeongchang. Men för Sveriges Olympiska Kommitté, som ansvarar för Sveriges deltagande, har förberedelserna pågått under de senaste fem åren. Karriär frågade ekonomichefen Mikael Gunnarzon hur hans arbete ser ut inför tävlingarna. 

  • 9 februari
Foto: Shutterstock

Så mycket tjänar Jusekmedlemmarna

47400 kronor. Det är medellönen för Juseks medlemmar enligt färsk lönestatistik. Jämfört med tidigare år har medellönen ökat för samtliga medlemsgrupper. 

  • 8 februari

Tema : #metoo

Illustration: Cecilia Lundgren

I spåren av #metoo

Hösten 2017 ekade ett vredesvrål över Sverige. Tiotusentals kvinnor vittnade om hur sexuella trakasserier är en del av vardagen. #Metoo kan leda till ett paradigmskifte i jämställdhetsdebatten. "Förändringen har bara börjat", säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.

  • 7 februari
Foto: Privat

"Problemet är att folk inte reflekterar"

Mats Alvesson är kritisk mot att organisationer inför allt fler policys och processer – utan att någon reflekterar över om de verkligen funkar. Eller om man skulle kunna göra på ett annat sätt. Möt professorn som myntade uttrycket funktionell dumhet i arbetslivet.

  • 10 januari

Lösningen : Föräldraledighet

Foto: Shutterstock

Koppla greppet kring föräldraledigheten

Att planera och tänka igenom sin kommande föräldraledighet är bra. Förutom att maxa ledigheten utan att förlora för mycket inkomst har du rätt till lönesamtal, semesterdagar och lönerevision. Att hålla kontakten med arbetsgivaren är klokt – det visar intresse och ingen glömmer din kompetens, menar de experter som Karriär talat med. 

  • 15 december
Illustration: Jens Magnusson

Det gäller vid sexuella trakasserier

Två procent av svenskarna har blivit drabbade på jobbet under det senaste året – och det är arbetsgivarens ansvar att förebygga, utreda och åtgärda. Det handlar om sexuella trakasserier.

  • 12 december

Tema : Framtidsspaning

Illustration: Björn Öberg

Välkommen till framtiden

I år fyller Jusek 80 år. I förbundets begynnelse på 1940-talet var arbetstid en av de stora frågorna. Kampen om tiden lär bara bli intensivare. Hur ser arbetslivet i Jusekbranscherna ut om 20 år, om 80 år? Karriär firar 80-årsjubilaren med en nutidsanalys, en rejäl framtidsspaning och konstaterar att hur väl Jusekmedlemmarna lyckas med sitt arbete avgör framtidens välfärdssamhälle. 

  • 8 december

Porträttet : Nima Marefat

Foto: Linus Sundahl-Djerf

”Har inte ångrat valet en sekund”

När Nima Marefat skrev sida upp och sida ner under en tenta på Handelshögskolan i Stockholm föddes idén till Digiexam, ett program som gör det möjligt att skriva prov digitalt. Men hur ledde egentligen ett ömmande skrivfinger till en lösning som nu når 48 procent av den svenska gymnasiemarknaden?

  • 6 december

KRÖNIKAN

Vi har alla varit med om det. Ögonblicket då polletten trillar ner, då man fattar något på riktigt, inte bara med hjärnan utan med hela sitt väsen. En insikt som formulerar sig och kliver upp på scenen efter att ha cirkulerat i kulisserna i åratal och sedan, när den märker att den får genuin uppmärksamhet, fortplantar sig genom kroppen.

Coachen

Man får ju ofta rådet att man ska återhämta sig efter till exempel en arbetstopp. Hur gör man det i ett vanligt arbetsliv med heltid och fem veckors semester per år?

KRÖNIKAN

Ett nytt år med digital ambivalens

I samband med ett nyårslöfte för några år sedan köpte jag ett aktivitetsarmband. Till en början var vi väldigt bra kompisar. Det höll koll på mig, gav mig uppmuntrande rop och hejade på i min dagliga strävan. 

Vad händer på ditt jobb?

Mejla red@tidningenkarriar.se och berätta!

Annons

INSTAGRAM

Följ Karriär @tidningenkarriar

Twitter